Tiden börjar dra ihop sig. Jag inser att jag egentligen lägger alla tankar och all energi på skolan. Man blir så osäker på sig själv när man vet att man om en månad ska stå med sina betyg i handen. Jag börjar analysera alldeles för mycket om jag hade kunnat gjort något annorlunda för att lyckas bättre. Men å andra sidan vet jag att jag inte kunnat åstadkomma något bättre med de nya betygen. Jag hatar dom. Jag har aldrig varit en sån som tänkt mycket på betyg. I åttan och nian brydde jag mig inte så mycket för jag fick alltid de betyg jag ville ha. Jag behövde inte lägga någon större energi på att kämpa. Men så himla mycket förändrades och jag kan helt ärligt säga att jag idag sitter hemma, helt slut, för att allt har handlat om skolan och plugg sedan oktober. Om jag skulle få säga en sak till mig själv när jag gick i nian, skulle jag säga NJUT.

 

Jag längtar så himla mycket till sommarlovet. Jag längtar tills jag står där den 7 juni, precis kommit hem från Grekland, och kan på riktigt andas igen. Det ska bli så skönt att kunna lägga tid på sig själv och hitta tillbaka till den jag är. Jag säger inte att jag inte är den jag är, men man tappar bort sig själv i allt hysteri. Vare sig man tänker på det eller inte. Och så stannar man upp ibland och frågar sig själv vad man håller på med. Det finns så många dagar jag lagt mig i sängen med huvudvärk och tänkt att jag inte gjort något annat än att stressa som en höna. 

 

Nu - plugg. Alltså på riktigt, ska livet verkligen gå ut på att plugga? Jag blir så frustrerad att jag vill ge upp. Men, nej. Det är inte långt kvar mina vänner, inte långt kvar. 

 

Två härliga bilder från i somras. Åh längtar.